Naturreservat Prästängen
Prästängen är på våren ett vitsippshav med 150-åriga ekar, en lummig rest av 1800-talets öppna landskap vid Tåstarp.
Prästens äng har gjort skäl för namnet från tid till annan. Fram till laga skifte 1831 har stora delar av området hållits i hävd. Därefter fick sly och ”surskog” växa upp. På slutet av 1800-talet slogs hö som prästen skulle ha och därefter följde en lång period då platsen betades av hästar kor och grisar. Ekarna var då väletablerade. På 30-talet upphörde hävden och området sköttes ”som skog” till 1967 då Skogsvårdsstyrelsen övertog skötseln, då hela området var igenvuxet och saknade grässvål. Utglesning, röjning och slåtter har därefter företagits i flera omgångar. Sista halvan av 90-talet lämnades Prästängen åt sitt öde och sly och buskar fick åter breda ut sig. Kommunen har sedan dess gått in med åtgärder för att återställa de slåttrade ytorna och hålla stigen öppen.
Lokalen är en framträdande träddunge som ligger på Ängelholmsslätten. Jordarterna består av siltig lera. Stora och glest utspridda ekar, rikligt med hasselbuskar och enstaka askar är det dominerande intrycket från platsen. På det fuktiga till friska underlaget är växtligheten mycket ymnig. Hallon, hundkäx, nässlor och älgört har tendens att breda ut sig.
På parkeringen börjar en omärkt stig som slingrar sig ca 500 meter runt området, bland ekar och hasselbuskar.
